tisdag, januari 18

Hej då, Sjöstadsfotboll


Jonas nickar. Daniel tittar på. Emre är sen.

Jag har som ni vet ett, hur ska man säga, ett något speciellt förhållande till Sjöstan (se även här och här). Ett sömnigare semisuburbia är svårt att finna. Varför bor jag då här? Ja, säg det. Jag har småbarn. Husen har hiss. Balkongerna är stora. Annars? Jag vet inte riktigt. Men är man mellanchef med inflyttad dialekt hamnar man väl i Sjöstan under en period (även om jag bara bor ihop med en mellanchef).

Men är det något jag verkligen gillar så är det den lilla konstgräsplanen vid Luma. Ja, egentligen är det inget märkvärdigt med planen. En sliten sak som bor i ett slags stålbur där man bokstavligen kan väggspela sig fram längs kanten. Det är mina medspelare jag gillar. Fyra sjöstadsgrannar som på söndagar under sommartid samlas för en fyra mot fyra-match. Det är Daniel, universitetsbyråkraten, det är Jonas, filmkritikern och det är Emre, statsvetarstudenten. Och så är det jag, pressekreteraren. Ena veckan möter vi ett ett gäng ryska taxichaufförer, andra veckan en handfull kinesiska studenter. Vi vinner alltid.

Under Champions League-säsong händer att vi hänger på Medelhavspärlan. Den där sociala lättheten som man annars mest finner i småstäder.

Men nu är det slut med det. Emre har flyttat till Vasastan. Daniel drar till Amsterdam inom ett par veckor. Och Jonas, ja, Jonas vet jag inte var han tar vägen, men kvar i Sjöstan blir han inte.

Mellanchefsdensiteten ökar, men Sjöstan blir en fattigare stadsdel. Jag får spendera somriga söndagskvällar som alla andra sjöstadare: På balkongen producerande måndagens powerpoint. Men om jag bara blundar kommer de här skuggfigurerna torna fram med varsin fotboll i famnen.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home